Jag har varit ganska nere de två dagar...
Men.. vet ni vad? Jag tror att jag är
för ansvarsfull eller vad ska jag kalla det för.
När min lilla dotter kommer till mig och ber om nåt och jag säger "mamma mår inte bra, mamma har ont". Då pussar hon mig (man hjälper ju henne att komma bort från smärtan genom att pussa!) och frågar om det känns bättre? Hon klappar mig på håret och undrar varför jag gråter... Då väcks det nåt i mig... Jag vill inte att mina barn ska minnas mamman som grät dagar genom eller log i sängen med ansiktet mot väggen.
Jag står upp, jag leker, jag försöker släppa tankar. Inte ändrar min grubblande nåt...
Och i dag var det vändpunkten för mig! För länge sedan har vi bokat tid med rara Lotta, som har bloggen
Fyra årstider mitt liv på landet. Det vår första familjefotografering. Lilla L var lite spänt inför främmande tjejen som håll i kameran *ler*
Men Lotta är så duktig, hon pushar inte, tar det lugnt och ger alla (inte bara barn) tid och rum att fina sig i plåtningen och kunna slappna av. Och det gick bra till slut, tror jag i alla fall. Lotta kommer att lägga ut lite bilder på sin
blogg, så kika gärna för att se
hela min familj där!
Jo, vad ville jag säga. Jag kunde ju inte vara deppig på plåtningen! Jag kan inte lägga det på min familj, som ska titta på de bilder i många år och se en grubblande mamma istället för en som skrattar och ser som vanlig ut. Från början fick jag kämpa för att se lugnt ut, men sen... Sen var det helt ok. Och även om jag ligger just nu med
starkt huvudverk, mina tankar och inre tillstånd har ändrats!
Tack för det, Lotta! Indirekt var det du som gjorde att jag ryckte på mig..

Jag ska vara bra!
kram till er och tack för er som stötte mig! Olg@